Olika typer av urinblåsecancer

Blåscancer

Cancer kan utvecklas från njurbäckenet till urinröret. Blåscancer är dock den vanligast förekommande tumörformen i urinvägarna. 

Blåscancer är den vanligaste benämningen av sjukdomen, men det korrekta namnet är urinblåsecancer.  

En film om blåscancer

Till dig som kissar blod eller upplever andra symptom från urinvägarna.

Blåscancer är en elakartad sjukdom (malign), vilket innebär att den har en tendens att förvärras och kan ha dödlig utgång om den inte behandlas. För att bättre förstå sjukdomen, är det bra att veta hur urinvägarna ser ut och fungerar.

Urinvägarnas anatomi och fysiologi

Urin produceras i njurarna och transporteras därifrån till urinblåsan genom urinledarna. Urinen samlas i urinblåsan som töms när du kissar. När du ska kissa drar blåsmuskulaturen ihop sig och trycker ut urin från blåsan genom urinröret, samtidigt som sfinktern (en muskel som förhindrar att urin läcker ut) öppnar sig. Urinblåsan har en kapacitet på cirka 300–350 ml hos en vuxen person.

Blåsväggen består av fyra lager:

  • Det innersta lagret är blåsans slemhinna (urotelet) 
  • Utanför slemhinnan finns ett tunt lager av blodkärl och nerver som är omgivna av bindväv som kallas lamina propria på latin.
  • Det tredje lagret är ett tjockt muskellager som omger de två inre lagren.
  • På urinblåsans yttersida sitter slutligen ett fettlager som separerar blåsan från övriga organ i bäckenet.

Blåsans olika lager är viktiga när din läkare ska bedöma tumören. De flesta tumörer i urinblåsan börjar i slemhinnan på blåsans insida. Om tumören inte behandlas kan den växa djupare in i nästa lager. Vissa typer av tumörer kan så småningom också spridas från urinblåsan till omkringliggande vävnader. En sådan cancer, som har hunnit sprida sig från urinblåsan, är allvarligare och svårare att behandla. 

Klassificering av blåscancer

Det finns flera typer av blåscancer och de klassificeras efter var cellerna har sitt ursprung. Att klassificera cancern ursprung är viktigt, eftersom olika cancertyper behandlas på olika sätt. Genom att analysera vävnadsprov från blåsan i mikroskop fastställs vilken typ av cancer det är.

Urotelial blåscancer – Cancer som har sitt ursprung i blåsans slemhinna är den vanligaste cancertypen.

En stor del av urinvägarna är täckta av slemhinna, med början i njurbäckenet, vidare genom urinledarna, urinblåsan och slutligen urinröret. Cancer kan därför uppstå på alla dessa ställen, inte bara i urinblåsan. Det innebär att hela urinvägarna måste kontrolleras om man upptäcker cancer i blåsan. 

Majoriteten av fallen med urotelial cancer återfinns dock i urinblåsan beroende på att ytan i blåsan är det största området med längst exponeringstid för urin och cancerframkallande ämnen. Ett exempel är nedbrytningsprodukter från cigarettrök. 

När det gäller behandling och prognos, kan urotelial cancer grovt delas upp i två grupper beroende på hur djupt in i blåsväggen cancern har spridit sig.

Icke muskel-invasiv blåscancer är den ytliga cancerformen. Cancern växer då i slemhinnan och kan även ha tagit sig något djupare ner genom nästa lager, lamina propria, men inte ner i muskellagret. Den här typen av lokala tumörer behandlas med kirurgi och ofta med efterföljande läkemedelsbehandling i urinblåsan. 

Den här typen av lokala tumörer behandlas med kirurgi och ofta med efterföljande lokal behandling i urinblåsan. 

Muskel-invasiv blåscancer då har cancern vuxit in i urinblåsans muskellager eller djupare i annan vävnad. I det här stadiet är cancern mer benägen att sprida sig och är svårare att behandla. Att operera bort hela urinblåsan, ibland i kombination med cellgifter är en vanlig behandling. I vissa fall är även strålning ett alternativ.

Beroende på hur tumören ser ut kan man ytterligare dela in urotelial cancer i två undergrupper:

  • Papillära tumörer växer på ett koralliknande sätt från urinblåsans inre vägg. Papillära tumörer växer ofta in mot mitten av urinblåsan utan att sprida sig till de djupare vävnadslagren. Det är den vanligast tumörformen och den har oftast god prognos om den upptäcks i tid. 
  • Icke-papillära tumörer (latinska namnet är Carcinoma in situ / CIS eller Tis) växer platt i slemhinnan (urotelet) och skjuter därför inte ut i den ihåliga urinblåsan. Den här typen av blåscancer är mer ovanlig och sprider sig inte sällan till hela blåsan.   

Urotelial cancer är absolut vanligaste formen av blåscancer. Den utgör ca 90% av alla diagnosticerade fall av blåscancer. Därför kommer vi att fokusera på den typen av blåscancer på denna sida.